Simkunnighet – att åka till stranden med kompisar

[00:00:08] Speaker A: Hej, det här är podden Alla mår bättre om alla mår bra som ges utav Folkhälsan på Åland. Dagens avsnitt ska handla om simkunnighet och simsäkerhet så här inför sommarsäsongen. Jag heter Hanna Rundell och jobbar som kommunikatör på Folkhälsan och det är jag som också gör vår tidning folkhälsan. [00:00:25] Speaker B: Jag heter Lina Werner, jobbar på simenheten här på Åland, på Folkhälsan. Jobbar med allt nästan som har med simning att göra, mest med skolsim. Men mycket med sommarsimskolor och annat också. [00:00:38] Speaker C: Jag heter Erika Kvarnström och jobbar också på simenheten här på Folkhälsan på Åland. Jag svarar på mejl och sätter ihop utbildningar och kurser, men också är i vattnet med skolor. skolsim och babysim? [00:00:54] Speaker A: Ja, vi pratar om simkunskap när det gäller barn och unga i åldern 10 till 12 år idag. Just de här åren före tonåren då barn ofta kan simma, inte alltid, men de är ofta bekväma med vatten och kanske vill åka iväg med sina kompisar och simma utan att någon vuxen är med. Det här kan bli lite känsligt, kanske lite svårt för en som förälder. När Kan man släppa iväg sitt barn och simma utan vuxna? [00:01:20] Speaker C: Ja, det är det som är en svår fråga. Det finns ju inget enkelt svar eller ett rätt svar. Man kan inte säga en specifik ålder, att åk när du är tio. Men det är jättebland annat så måste ju barnet vara simkunnig. Och då är det ju 200 meter som vi säger att det är. Eller inte vi, men. [00:01:39] Speaker B: Det är väl hela Norden plus lite andra länder i världen som har samma definition. Att man ska kunna ramla i vattnet och simma 200 meter varav 50 meter i ryggsim, där man är simkunnig. Man behöver kunna vara simkunnig om man ska få simma ensam. Sen behöver man också ha lite livräddningskunskaper och veta vad man ska göra om någonting händer. Man behöver också ha en förmåga att ta hand om sig själv och andra. Bara sådana saker där man är ansvarsfull och hör av sig och talar om vart man ska. Att man faktiskt kommer hem när man har sagt och sånt där. Det är också en förutsättning för att man ska kunna fara iväg och simma själv. För att det ska bli en trygghet och man vet att man kan lita på dem. [00:02:19] Speaker A: Men när du säger livräddningskunskaper, vad betyder det? [00:02:23] Speaker B: Det är också lite beroende på situation. Har man en kompis som är duktig på att simma och ens eget barn är duktig på att simma och vara, till exempel vara på Mariebad. Så kanske man kan åka till simhallen och simma ihop utan en vuxen. För det är ändå lite, det finns folk där. Men det är en helt annan sak om man ska fara till en strand och helt plötsligt beger sig ut på någon sån här, simmar vid klippor eller någon strand där det inte är andra människor. Så att livräddningskunskapen är lite baserat på det. Det viktigaste är alltid att kunna veta hur man ska larma om något händer och faktiskt hämta hjälp. [00:03:00] Speaker C: Det ställer lite högre krav på barnen med livräddningskunskapen om man åker iväg där det är obevakat, än inne i en simhall. Åker man också på öppet vatten, alltså ut på havet, så är det ju många fler risker än i en simhall. Så där kräver det ganska mycket av ett barn att åka självt. Att kunna livrädda en annan person. Och sig själv. Att man faktiskt har ett ansvar över andra också. För det är ju så, man kan inte bara, ja, jag går ner till stranden med mig själv och mitt barn klarar, men Om jag går med dig, Lilia, min bästa kompis och jag inte kan rädda dig. Så kommer det sätta spår. Det är ju en hemsk sak. Man kan inte bara... Och det är det som vuxen, att man också måste tänka på det. [00:03:48] Speaker B: Om man skickar sitt barn att simma med en kompis, så vill man ju känna att även om det inte är mitt barn som råkar ut för någonting, vill jag känna att det klarar av att hjälpa sin kompis. Så att inte den behöver leva med den ångesten resten av sitt liv, att den inte var tillräckligt duktig för att hjälpa. sin kompis. Om den har en grundläggande kunskap så kan den i alla fall veta att den har gjort sitt bästa. Då har den kanske lättare att förstå att den har gjort allt den kan om den redan vet hur man ska göra. Ja och just förstå risken med att försöka rädda någon annan. Om det är någon som har panik i vattnet, att inte utsätta sig själv för för stora risker när man försöker hjälpa till. och förstå minsta riskens princip och använda, - kunna förstå att man behöver ta en livboj eller någonting - och räcka ut till den som är i panik - och hjälpa den till kanten eller till stranden. Att inte simma ut och försöka ta tag i sin kompis - som är i panik och inte förstår att man försöker hjälpa - och så blir det bara pannkaka av alltihopa. [00:04:48] Speaker A: Är det ett rimligt krav från en förälder - att man kan önska att de ska simma på sådana, - eller kräva att de ska simma på sådana ställen där det finns? Finns livbojar eller räddningsringar, vad heter de? [00:04:59] Speaker B: Simringar? [00:05:01] Speaker A: Livbojar! [00:05:02] Speaker B: Ja, men sen är det många som har... Hur många är det som har en livboj hemma på stugan? Det är inte alla. Det viktiga är väl kanske att man har tänkt igenom, att man vet att man måste ta något. Det räcker ju med en pinne egentligen. [00:05:15] Speaker C: Som vi har pratat om, att barnen själv har det där i bakhuvudet. Eller att som förälder, att man och pratat om det. - Ja, och pratat om olika risker. Men det finns jättemånga parametrar - som man behöver tänka på innan man släpper iväg. Det är inte bara såhär: "Åh, mitt barn simmar 200 meter!" Nu kan det gå att simma självt. Olika situationer. Som vi [00:05:42] Speaker B: också pratade om, att det är därför - det är bra att gå på simskola eller öva på de här sakerna - på ett annat vis, att det finns Man vet att det finns en grundkunskap bak i huvudet på barnen så att de klarar situationerna. De har någon typ av verktyg i hjärnan som tar till om de hamnar i en situation. Att de inte vet vad de ska göra faktiskt, utan de har fått träna litegrann. Och kanske [00:06:06] Speaker A: tänka då att man har gått simskola när man är fem, så kan det vara helt vettigt att upprepa det någon [00:06:13] Speaker B: sommar. Det är väldigt viktigt. Det är klart man ska gå på simskola när man är fem, sex år också. Men då lär man sig mycket om grunderna. Men det blir nästan viktigare sen när du måste börja med tekniken, både i simningen för att orka simma längre och kunna simma 200 meter, även om det är lite tungt med vågor och grejer. Plus att öva livräddningen. Bara för att du har lärt dig ta dig fram 25 meter med någon slags hundsim, så är du inte färdig. Då kan du inte allt du behöver. Så det är ännu viktigare de äldre åren, att man faktiskt övar. Sen är [00:06:49] Speaker A: det säkert så olika på föräldrar också. Jag kan tänka mig att någon är säkert så där att de släpper iväg sitt barn. "Ja, men det är bra att uppmuntra kompisverksamhet tidigt." Vågar lita och ha förtroende. Någon annan kanske kräver livräddningscertifikat av kompisarna. Jag kan tänka mig att man har väldigt olika inställning. och gräns som [00:07:15] Speaker C: förälder. - Så är det ju absolut. Beroende på ... Jag tänker också att många föräldrar ... Jag har en snart 13-åring och det är jättesvårt. Han har fått gå till Mariebad själv nu. Förut var det väl en lägre gräns än vad det är idag på Mariebad. [00:07:36] Speaker B: - De har höjt åldersgränsen till 10, tror [00:07:39] Speaker C: jag. Så han har egentligen fått gå och simma själv, men jag har känt att Jag måste se till individen och barnet. Även fast han kan simma och spå 200 meter, så finns det andra grejer som har gjort att vi har väntat att vara med att släppa iväg honom och simma med kompisar. Sen är det väl också att man får tänka på Också hur stor grupp han går och simmar med. Det är mycket det här med grupptryck och sådana saker som man också tänker, jag iallafall, tänker på mycket. [00:08:20] Speaker A: Jo, och jag kan tänka mig att det kan bli ganska starkt i en [00:08:23] Speaker C: grupp med många barn. Man glömmer bort sig också, man kanske har jätteroligt vilket också är jättekul, men då glömmer man också bort sig. lätt. Det är det som har blivit tråkigt när man blivit äldre tycker jag, att jag tänker efter för mycket. Man har inte det där spontana som barn är fantastiska på. Men där behöver man också tänka till då som förälder, eller [00:08:47] Speaker B: vuxen. Absolut. Jo, och det är väl det vi har pratat om på jobbet, just det här med att Om man nu som förälder har en förväntning på vad ens barn ska kunna för att gå och simma själv, eller man har en gräns i sin egen hjärna, så är det viktigt att man kanske pratar med barnet om det innan det står där och är 13 och har dragit iväg med kompisarna utan lov för att det är den enda som inte får, eller vad det nu är, eller den säger att det är den enda som inte får för sina föräldrar. Att man har pratat om det, du vet ju hur många barn som går mycket på sommarsimskolor som säger såhär rakt ut när de kommer, "Jag måste gå på simskola tills jag har tagit kandidaten". Eller sådär. Det kan ju finnas sådana gränser, att man har pratat hemma om det i förväg redan när man är yngre. Att man vet att när du har klarat det där, om det är ett simmärke eller att det bara är saker man ska klara av. Om du kommer hem när du ska, eller vad det nu är för någonting. Att man har det där, att man känner att man kan lita på sitt barn. Så måste man, har man pratat igenom att "Vi känner att vi kan lita på dig på det här, och vi vet att du kan det här och det här och det här". Då får du. Då behöver man inte ha panikdiskussion varje vecka på sommaren. Finns det där redan från början i huvudet så [00:10:04] Speaker A: ... Men sen kan det hända att ett kompisgäng - bestämmer spontant att åka iväg och cykla någonstans - där det inte finns en livboj, inga vuxna, fullt med båttrafik. Man kan ju inte bestämma [00:10:14] Speaker B: allt. - Det händer ju säkert. Socialt så [00:10:18] Speaker C: är man mycket vid vattnet. Då är det väl bra att man ganska tidigt har, som Lina sa, att man ... har tänkt ut en plan redan i unga åldrar. Vad ska mitt barn klara av? Hur länge ska den gå på sommarsimskola? Vi ser ju också att barnen slutar väldigt tidigt på sommarsimskolorna. Hur tidigt slutar de? Nio är det väldigt sent. [00:10:41] Speaker B: Vissa simskolor är de äldsta. De sjönk från att för 15 år sedan gick man oftast i alla fall tills den sommaren man gick ut sexan. Då var det vanligt att man inte ville gå året innan högstadiet, men nu har det fallit ner så att det är redan, det är fem, sex, sjuåringar som går på sommarskola. Så det är bara, de tar första, andra märket ungefär och [00:11:02] Speaker C: sen är det... Ja, för jag tänker bara, även fast jag är simlärare så, jag vet inte, det är som det här med vatten, det är mest lek när vi är vid vattnet. Vår familj, det är mest lek och ibland försöker jag tvinga barnen för att jag ska veta att de kan simma en längre sträcka Men det är inte så att vi bara, nu ska vi samlas här och gå igenom. Och det gör man ju inte spontant tänker jag. Livräddning. Utan det blir ju, och då tänker jag att om det ser ut så i alla familjer så är ju sommarsimskolan jätteviktigt. För att då blir det ju en lärandegrej också. Och även när de blir äldre. Att man inte slutar bara för att man tror att barnen har lärt sig. Ja, ja men nu har de lärt sig att simma. 25 meter. Det [00:11:45] Speaker B: kanske också är viktigt att man lite paktar med andra föräldrar för att få ett barn att gå som är elva om det inte finns några andra jämnåriga. Men är man tre kompisar som man vet alla tre kommer att gå för att det är bestämt så. Då är det lättare att motivera också. Då blir det mycket roligare dessutom [00:12:11] Speaker A: såklart. Berätta, hur vanligt är det [00:12:14] Speaker B: att man inte kan simma? Vi testar alla elever i början av årskurs fem och då ligger det ungefär under 85 procent. En på, vad blir det? Nästan en på fem, men en på sju, åtta då kanske. På Åland? Ja, på Åland, jo. [00:12:31] Speaker A: Ja, som inte kan simma, precis. Det är ändå ganska många [00:12:35] Speaker C: barn. Men då har ju vi hög statistik på Åland. På Åland [00:12:39] Speaker B: jämfört med fastlandet. Vad är det på fastlandet då? Den statistiken var ju på sexor och då var vi nere på nästan 50 någonting. Men det var också en enkätstudie. De har inte fysiskt testat alla, så vi vet inte [00:12:52] Speaker A: alls riktigt. Men alltså att varannan [00:12:53] Speaker B: inte kan simma? Ja, i sexan i [00:12:55] Speaker C: Finland. 200 meter alltså. Wow. Och det [00:12:58] Speaker A: kanske är ingenting som man pratar jättemycket om då, men då man ska simma med kompisarna och kanske Det finns ju [00:13:05] Speaker B: den delen av de barn som inte kan simma som också inser det och känner att de inte vill och de tycker att det är läskigt. De kanske inte utsätter sig för så mycket risker. Men vi har ganska många elever som inte orkar 200 meter, som hellre vill leka bort det och måste stanna och vila för att de blir trötta. men sen vill de ändå göra volter från startpallarna. Det är de som är lite den där risken, att de tycker att det är kul, men de har inte orken för att klara av det. Tekniken och orken. Där [00:13:40] Speaker C: tror jag att det är många föräldrar som kanske inte, eller vuxna som inte vet att barnet egentligen inte är simkunnig, för att det är vattenvant. Som du säger Lina, att den hoppar eller och tycker att det är jätteroligt att vara i vattnet. Kanske kan simma 25 meter utan problem. Och 50 också. Jo, och 50 också. Och det är det som man ser som vuxen. [00:14:03] Speaker A: Och barnet tror själv att det kan [00:14:04] Speaker B: simma. Jo, det dyker till botten och det far runt som en... [00:14:07] Speaker C: Men den ska simma 200 meter och det här är inne i en bassäng. Tänk vad jobbigt, alltså ute. Vad säger du Linn? [00:14:13] Speaker B: Det finns någon sån där beräkning på att det är 200 meter för att du beräknar att du ska klara av att simma cirka 25 meter om du har lite panikpåslag och det blir lite blåsigt. dåligt väder. Det finns ingen rimlig nödsituation där du ska simma 200 meter utan det är att du ska klara 15 meter till land om det blåser emot och är strömt. Så att om man inte orkar 200 inne så orkar man absolut inte det ute heller. [00:14:42] Speaker A: Vilka enkla frågor kan man ställa barnet innan det åker iväg och simmar? [00:14:49] Speaker B: Man kan ju fråga, vart ska du? Vilka kommer med? Och så bestämmer man när man ska vara tillbaka. Och sen kanske fråga, kan alla simma som ska med? Tror du att det kan hända någonting? Lite väcka tankarna, det är väl det man kan fråga egentligen. Kommer det vara någon [00:15:12] Speaker A: vuxen på plats? - Precis. Vi [00:15:15] Speaker C: vet ju att föräldrar är ofta väldigt överbeskyddande idag. Det är jag ju själv också och jag försöker att sådär, - man behöver ju också släppa ibland, - men att man kan också göra det då lite grann i bakgrunden, - att man finns där. Att man kanske som du, jag tror du nämnde det Lina, - men att man kan höra av sig till andra, - att man frågar sig vilka som ska vara med. Det är jätteviktigt att man vet vilka ens barns kompisar är - och engagera sig och vilka ska vara med - och att man kanske kan höra av sig till de föräldrarna. Man behöver inte säga det, eller att är de fem barn - då kanske det räcker att en förälder är med istället för fem föräldrar. Det kanske ändå känns, då är de ändå lite mer fria. Jo, att man [00:15:56] Speaker B: kan samarbeta. Ja. När det gäller lite äldre barn, i alla fall som har börjat simma. Jag menar, de behöver kanske övervakas lite - och allt det där är stegvis, så det kan vara så här Ja men de kanske får vara på stranden och simma och sen kanske man kan lite såhär lämna en liten stund och gå en liten sväng eller någonting och liksom lite pö om pö låta dem vara lite mer själva. Sen kanske det slutar med att man, okej ni får vara och simma själva, men någon av föräldrarna i gruppen kommer dit och tittar till i mitten. Bara lite sådär kollar att man, ja men hoppar ni från taket på en båt, då har ni uppenbarligen brutit mot reglerna. Man kan ju lite hålla koll. Och sen som sagt, det är skillnad på att åka till simhall eller kanske bara, om man nu har lyxen att ha någon stuga eller någonting, man vet att barnet är själv med sitt syskon till exempel. Ja, men då kanske vi kan lämna lite. Det är lite sådana steg, att när vågar man släppa? Jo, för det [00:16:55] Speaker C: här är ju även fast Jag sa att föräldrar är överbeskyddande idag, men det är ju någonting som är relevant just med vatten. Det måste man ju vara överbeskyddande också, känner jag. Man ska inte bara blint släppa iväg [00:17:12] Speaker A: barnen. En sådan där absolut no-no, som är väl ändå att inte dyka i okända [00:17:18] Speaker C: vatten. Jo, så är det ju. Man ska veta vad som finns under ytan. Och då tänker jag också att även fast man vet att det är ett hoppdon där och det är meningen att man ska hoppa i från hopptornet, så kan det fortfarande vara saker som ligger där på botten. [00:17:35] Speaker B: Och vi har ju också vatten som rör på sig. Det kan ju vara 80 cm lägre än vad det var förra gången du var där. Så man vet ju inte, man måste ju ha lite koll innan man börjar kasta sig handlöst i. Båttrafiken då? Man ska ju inte simma där båtarna kör. Nej, det får [00:17:52] Speaker C: man ju. Man får ju hoppas att det finns på många offentliga badplatser så finns det ju sådana där. Bojar. Bojar, precis. Men som avgränsar lite. Sen måste man ju vara lite försiktig. Det finns ju vissa ställen som är badplatserna, hopptornen och sådär, ligger lite tokigt. En [00:18:09] Speaker A: sådan här situation då. Du går på en strand en sen kväll och ser några pojkar eller flickor som hoppar ganska vildsint vid något hopptorn, alltså vildsint, men så [00:18:20] Speaker B: här ... De klättrar upp på räcket och hoppar på sidorna. [00:18:23] Speaker A: Ja, det är baklängesvolter och det är höga röster. Det känns lite sådär ... Oj! Alltså, det händer ingenting, men lite såhär att de kanske skuffar i varandra. Det går lite vildare till. Vad ska [00:18:37] Speaker C: man göra? Det finns det väl inte heller något rätt eller fel svar. Det är väl jätteindividuellt, men Personligen så skulle jag, beroende på hur bråttom jag har därifrån, skulle jag kunna finnas kvar där en liten stund? Skulle jag helst spionera lite på dem? För att jag tycker också att man får göra lite grejer ibland. Sen om det verkligen är farliga grejer, fast nu sa ju du att det egentligen inte fanns [00:19:01] Speaker A: något. Ja, det var en fiktiv situation, men man kanske såg att de skuffar i varandra lite. Men det är en lek. [00:19:09] Speaker C: Ja, jag vet inte. Så ska det inte gå till. Men jag vet inte heller. Tänk om vi skulle säga till alla hela tiden när de gör ... [00:19:17] Speaker B: Jag tycker det är bra om man vågar säga till när det är något som är uppenbart farligt. När man ser att det där är en risk. Nu landar ni verkligen en hårsmån från bryggan varje gång ni hoppar. Nu tycker jag nog att ni ska sikta åt andra hållet lite. Och just sådana där saker när man vet att det är ... Man känner liksom i magen, alltså shit, hur ska det där gå? Ja men våga säg till [00:19:41] Speaker C: då. Jag tänker att vi har ju pratat mycket om det här, att vi vill upplysa. Eller inte upplysa, men att man faktiskt som vuxen, och det tror inte jag heller skulle ha vetat om inte jag skulle jobba med det här. Men jag skulle inte heller veta vad som krävs av att vara simkunnig. Man kanske inte ens tänker på vilka [00:20:04] Speaker B: moment som finns med, som man kan behöva hantera i vattnet. Och att det är så mycket som kan hända, tänkte jag säga. Det har varit stora kampanjer, det heter ju att icke simkunniga barn, så är det armlängds avstånd. Det har kavlats ut över världen, släpp inte barn ur armlängds avstånd om de inte kan simma. Sitt inte och titta på telefonerna. Det där har man hört, men sen är steget längre när man faktiskt kanske kan börja sitta och titta på telefonen för att man har äldre barn som typ klarar sig själva. Vad är stegen då? Vad kan man förvänta sig då? När man själv inte längre kan vara den där i armlängds avstånd hela [00:20:45] Speaker C: livet. Nej, och det är då som jag tänker att vi har pratat mycket om just att man vet inte själv som vuxen vad det krävs att vara simmare, vad som krävs och vad som Och har man inte varit med om situationer vid vatten, så vet man inte. Vatten är ju någonting positivt, eller så ska det ju vara, det ska ju vara roligt. Jag tänker att man har bara den känslan på något sätt, vilket jag också har, som privatperson bara, att mina barn älskar att simma och dyka och sådär, men det måste finnas där i bakhuvudet, att det finns faror också, som man egentligen inte vill prata om helst. Men det [00:21:31] Speaker A: gör det ju. Vilka är de vanligaste situationerna, vet ni det, där det sker drunkningsolyckor eller nära ögat? Alltså, det jag [00:21:46] Speaker B: vet från gammal forskning är just att i alla fall där små barn, om man pratar barn före skolåldern, de drunknar när det inte är meningen att de ska simma. Att de går iväg och druttar i vattnet någonstans, eller i grannens pool. Medan när det gäller barn och unga, så är det, när det har hänt drunkningsolyckor så har det varit andra med och sett vad som har hänt, men inte kunnat hjälpa till. Eller inte klarat av att hjälpa till. Därför är det viktigt att man har en grundläggande livräddningskunskap även om det händer någon annan någonting. Men sen när olyckor som händer i vattnet nu, eller som kan hända. Det kan hända vad som helst. Det kan vara allt från att någon hoppar tokigt och landar tokigt eller Om någon råkar dra i en i vattnet, lita på lek eller bara lite av misstag. Om du inte är beredd och hamnar under, paniken kan slå till på en gång. Och väl i panikläge vet man aldrig riktigt vad som händer. Så allt kan hända, tyvärr. Men det [00:22:59] Speaker A: är också så. Hur kan man öva sig på att rädda varandra? Är det något man kan göra, ta på sig kläder? Man kan ju [00:23:07] Speaker B: prova, som du säger, man kan testa med klädsim. Det är kul också. Det är tyngre visst? Ja, det är jättemycket tyngre. Och just det här att lite kanske fundera. Som på simskola gör de ofta så här att de knyter någon plastflaska eller dunk eller något i ett rep och testar kasta ut till varandra. Och kanske att man liksom hemma på stugan ihop med föräldrarna funderar att vad har vi här? Behöver vi ha någonting? Ska det stå en kratta här vid trädet, så att vi alltid har någonting. Allt sånt. Ja, men också vuxna. Just också att man kanske har tänkt igenom situationen lite. Och just det, vad som Hanna påminner om, att vi har ju vår brygga nere, för att min typ morbror kommer alltid gå och simma själv. Det är inte som att man kan säga till pensionärer att du får faktiskt inte fara själv. Så vi har [00:23:59] Speaker C: spikat fast... Alltså, vad får man inte, [00:24:00] Speaker B: Lina? Man får inte fara och simma själv. Nej, men det är svårt med vissa grupper på människor. Så vi har spikat fast ett snöre med en visselpipa nere vid bryggan. Så om man hamnar i vattnet och inte kan ta sig upp, man kan slå ett knä eller någonting, så kan man vissla så då hör man upp till gården om det är någon som blåser i visselpipan där nere. Så kan man i alla fall göra sig hörd om man känner att man inte är stark nog att [00:24:29] Speaker A: komma upp igen. Nu är det svårt att lära ut hjärt och lungräddning i en podd, men finns det någonting ni kan berätta om vad man kan göra om man drar upp någon [00:24:46] Speaker B: som verkar livlös? Man får nog gå på en riktig hårdlärarutbildning, men skillnaden när det gäller vatten och framförallt vuxna som man hittar på land, det är att syret är väldigt viktigt. Så att just få luftvägarna fria och blåsa in ny luft direkt innan man börjar med kompressioner och grejer. Det är prio ett. Ja, först blåsa. Ja, först blåsa. Men som sagt, för själva tekniken så behöver man nog se till, och det är bra för alla har gått en utbildning i HLR. Och det här [00:25:22] Speaker C: vill man ju inte att ett barn ska. Är man 13 år är man ju för ung för det här. Det här är ju en vuxen ... Det är [00:25:33] Speaker B: svårt. Det är någon gång på högstadiet de börjar göra någon typ av HLR i skolan. Det är inte [00:25:39] Speaker A: ett kram och knapp ett barn. Nej, men om det inte finns en vuxen på plats så är det väl tillåtet [00:25:44] Speaker B: att prova? Jo, det är säkert. Fria luftvägar lär man ju också ut på sommarskolorna. att kunna blåsa. Också om man ringer till 112 för att man behöver hjälp så kan de ge lite instruktioner också. [00:26:02] Speaker A: Någon ringer och den andra blåser. [00:26:05] Speaker B: Se till att personen får upp luftvägarna och det är något man måste ha tränat på i förväg. Det kan man inte lära sig där och då på stället. [00:26:12] Speaker A: Så anmäl er till Folkhälsans simskola på nytt och på nytt och öva hjärt och lungräddning där. Nu har vi pratat om jättemycket oro och faror och risker också och mest är det ju roligt att simma och det ska det vara och det är så man tränar upp sin vattenvana. Vad vill ni att barnen ska ta med sig för känsla efter den här sommaren? Alltså [00:26:38] Speaker B: att de känner sig starka och känner sig duktiga och att de Kanske har vågat prova på något eller lärt sig något nytt. Allt handlar inte om simmärken och sådär när det gäller simskola heller, utan den där känslan av att man, ja men titta jag klarade det här. Det behöver inte vara något man har lärt sig något jättestort, men bara den lilla känslan av att, titta nu kan jag det här, [00:27:00] Speaker C: coolt. Men vatten är ju ett fantastiskt element. Och de flesta, det sitter naturligt i de allra flesta barn. att de älskar vatten. Uppmuntra till det och fortsätta, för det är ju verkligen ett element man kan vara i hela sitt liv. Det är ju en väldig frihet att kunna röra sig i vattnet. Precis. [00:27:20] Speaker A: För att få lite bra bilder om vad det kan innebära att vara vid vatten. Har ni något bra vattenminnen från när ni var barn som ni vill dela med [00:27:27] Speaker B: er av? Vi gjorde tåg med gummibåtar och uppblåsbara djur efter varandra. Och så flytvästarna på och sen så rodde vi iväg längs bergskanten där bort från, alltså vi var väl 100 meter hemifrån, men det var ganska stora äventyr på den tiden. Det låg som sagt två gummibåtar och två, tre uppblåsbara djur på kö och så rodde man iväg och var och badade vid stranden lite längre bort och sen [00:27:55] Speaker C: tillbaka igen. Jo men det är ju själva hela upplevelsen och det är det som är så fantastiskt med vatten. Vi bodde nära en sjö när jag var liten och det var liksom inget speciellt där. Det var bara en strand och en brygga. Men vi var ju där i timmar. Det behöver inte [00:28:09] Speaker B: vara ett äventyrsbad och 15 hopptorn. [00:28:12] Speaker C: Nej, och vi var ganska gamla. Vi bara simmade och fikade. Fikat var ju också viktigt. Och så frös man och så upp och värmde sig och så ner och bada igen. Det var ju bara själva... Det är det som är det fantastiska med vattnet. Att jag tror att det finns inget annat som gör att man bara kan [00:28:27] Speaker B: vara vid. Men det är också, framförallt här, är det ju så väldigt tillgängligt. Det är ingen som kan säga att de inte har någonstans att fara och simma i princip. Alltså det är få ålänningar som inte har cykelmöjlighet till stranden. Det finns såklart några ställen som är långt från stranden här, men det är inte många procent som bor där om man säger så. Man kan fara när som helst eller bara som familj. Eller så är man ledig en dag och det är varmt ute. Det är bara att fara dit och öva vattenvana och leka och simma och allting. [00:28:57] Speaker A: Så ut och njut av vattnet, men prata om saker med era barn i förväg så de är förberedda. Ja, det [00:29:04] Speaker B: är väl det viktiga. Om man tycker att det är svårt så finns det ju de som kan lära ut alla detaljerna. Skicka dem [00:29:09] Speaker A: till oss. Eller till er. Lina och [00:29:12] Speaker C: Erika. Ja, precis. Gå på sommarsimskola, då blir barnen väldigt bra förberedda. Bra. [00:29:20] Speaker A: Tack för det här. Erika Kvarnström och Lina Werner från Folkhälsans simverksamhet. Tack. Tackar.