Varför mår vi bra av att vara i naturen?

[00:00:02] Hanna Rundell: Det här är podden Alla mår bättre om alla mår bra och i det här avsnittet utforskar vi varför naturen får oss att må så bra. Vi pratar om vad forskningen säger om naturens betydelse för återhämtning, stress och hälsa och om hur vi kan få in mera av naturen i vardagen. Jag heter Hanna Rundell och jobbar som kommunikatör här på Folkhälsan. Och med mig idag har jag Nea [00:00:25] Nea Törnwall: Törnvall och jag jobbar till vardags också här på Folkhälsan med saker som berör natur Både med utveckling och utbildning av material och verksamheter och träffa helt från bebisar ända till äldre. [00:00:38] Joakim Svensson: Och jag heter Jocke Svensson, jobbar som barn och ungdomskoordinator här på Folkhälsan på Åland. Och jag jobbar mestadels med barn och ungdom, men finns med lite överallt. [00:00:52] Hanna Rundell: Och ni har mycket verksamhet ute i naturen. [00:00:54] Joakim Svensson: Jo, det har vi. Vi har jättemycket. Vi kommer nog in på det om en stund. [00:00:59] Hanna Rundell: Varför är naturen så gynnsam för vår hälsa? Nea, vad säger forskningen? [00:01:04] Nea Törnwall: Forskningen säger ju i dagens läge ganska mycket kring det. Vi vet mycket kring det. Det påverkar jättepositivt på oss på många sätt. Till exempel blodtrycket sjunker och pulsen sjunker och hela den där mängden av fysisk aktivitet och variationen kring det. så är stor. Sen bygger vi på vårt immunförsvar- med att få i oss en massa nyttiga mikrober och annat. Sen har det en jättestor återhämtande faktor också. Mycket stöder det sociala, inlärningen och olika kognitiva mönster. Så där är nog en hel del som stöder det där. [00:01:47] Hanna Rundell: Vad innebär det här med kognitiva mönster? [00:01:50] Nea Törnwall: Ja, egentligen ett stöd för inlärningen och vi kan träna lite vår hjärna med att ta in saker. Det är till exempel en forskning kring fågelskådning som har kommit helt ut nu det här året 2026 kring hur det kan bidra till ett friskt åldrande också. Att man kan träna sin hjärna och hjärnan åldras inte lika snabbt om man till exempel har hållit på med fågelskådning. fågelskådning, men sen också för barn ett stöd för inlärning och koncentration. [00:02:19] Hanna Rundell: Vad fint. Det finns ju idag ganska många fågelskådningsappar också där man kan banda fågelkvitter och sånt har jag förstått för att identifiera dem. [00:02:29] Joakim Svensson: Tänk bara att höra fåglarna kvittra eller havet som vågorna från havet och när man är ute så här i naturen. Det sänker ju stressnivån. [00:02:40] Nea Törnwall: Absolut. [00:02:40] Joakim Svensson: Otroligt. Som vi märker av i vår verksamhet. [00:02:45] Nea Törnwall: Ja.- Och det har ju en ganska naturlig förklaring,- att vi är ju en del av naturen. Vi kan ju inte plocka människan ut ur naturkonceptet. Och det är inbyggt i oss. Så därför påverkar det ju också positivt på oss. Ja. Vi måste [00:02:58] Hanna Rundell: ju på något sätt vara evolutionärt programmerade efter naturen. Vi har levt där en väldigt stor del av vår existens [00:03:07] Nea Törnwall: på jorden. Mm. Alltid. Och [00:03:09] Joakim Svensson: om man är en grupp som är ute, oavsett social status, så blir man ett med naturen. Då är det fokus på det. Det gör den här gemenskapen också, att man kommer varandra nära oavsett [00:03:23] Nea Törnwall: vem man är. Absolut. Och där finns det också forskning kring att hur man kommunicerar och den här empatin, att hur den växer när man är i naturen. och det suddar ut, till exempel om man tänker att man är- umgås generationsöverskridande, så ett litet barn kan göra upptäckter- som en vuxen kan komma med i och man kan uppleva det tillsammans. Man blir mer jämlikt ställd. Det har [00:03:51] Hanna Rundell: jag också noterat, nu när jag har en tre och ett halvt-åring hemma- och när vi är ute och leker med en kompis, så det blir Mycket mindre gräl, bråk och stridigheter om vems leksaker och vem får göra vad och så här, än om man är inne. Det blir mera fysiskt och det blir kanske mera kreativt och man kan vara lite för sig själv, ta avstånd och sen är man tillsammans igen. Det blir kanske [00:04:13] Nea Törnwall: mera utrymme också, att man behöver inte vara... Det finns de där stunderna för tystnad också. Man behöver inte hela tiden umgås och sen när det passar och det finns utrymme att röra på sig. Så det har nog stor [00:04:25] Joakim Svensson: betydelse. Och sen just upplevelser också, att pröva på någonting nytt när man är ute i naturen och så, för det är ju inte alla som är så vana. Exempelvis som vi när vi är ute, bara man har ett metspö till exempel och ser ett barn få sin första fisk och kanske aldrig har fiskat förut. Jag är ute mycket med barn, unga så. Då brukar jag se ibland när de får sin första fisk och har aldrig fiskat och kanske inte har så många kompisar. Men det här binder samman flera liksom, att man umgås. Och sen att se dagen efter när de kommer ner med en kompis till bryggan själva liksom och med ett metspö som de har fått. Det är härligt och skön känsla liksom för alla. [00:05:18] Hanna Rundell: också för att man märker att barn med olika neuropsykiatriska utmaningar, till exempel ADHD, mår väldigt bra av det här. Ni har också hört eller känt av ett sådant samarbetssug? Ja, och vi har börjat [00:05:33] Joakim Svensson: samarbeta med skolor kring det. Så varje måndag har jag en grupp elever med NPF-diagnos där vi åker ut tillsammans och där de får vara med och upptäcka nya saker utomhus då i naturen. Och det har visat sig att det har väldigt lugnande effekt. Jag har alltid med en pedagog som är med mig också, för tanken är att de ska lära känna barnen i en annan miljö också än skolan. [00:06:05] Nea Törnwall: Jo, och det där har vi haft lite på olika håll, liknande samarbeten. Men speciellt den här gruppen med barn gynnas om man tänker helt naturen också, den där ljudmiljön som blir, att det liksom blir dämpat. Och det blir lättare, och det där hela relationella som vuxna och barn, att man kan bygga upp på ett helt annat sätt det där förhållandet där ute än innanför fyra väggar. Det blir kanske mera såna här måsten eller man får inte eller någonting. Att det blir mera kanske tillåtande ute i naturen. Där kommer ju också det där att hur man kan jobba med med styrkor som barn och unga har,- som kommer kanske inte fram i det där helt vardagsskollivet, och då får de blomstra och växa- och hitta sina styrkor på ett annorlunda sätt. Naturen [00:06:51] Hanna Rundell: har, som vi nu redan har kommit in på,- en jättetydlig plats i folkhälsans hälsofrämjande verksamhet- och arbete med olika grupper. Vill ni berätta mer om vilken typ av grupper vi har ute i naturen? Jo, jag har [00:07:06] Joakim Svensson: en Vi kallar det för äventyrsfiskegrupp. Jag har två grupper, en för årskurs fyra och uppåt och en för årskurs sju och uppåt, där vi träffas två dagar i veckan efter skoltid. Då träffas vi vid Lervik och åker ut med vår båt till vår Folkhälsans äventyrsstuga. Där vi fiskar och har andra äventyr också. Vi åker på båtutflykter och bygger kojor och Pysslar och har all tänkbar verksamhet ute i naturen. Tanken är att man vänder sig till alla barn, men speciellt barn som kanske inte har så mycket andra aktiviteter också. Det är en kravlös verksamhet som de kommer ut till och får uppleva saker själva. Det behövs [00:07:51] Hanna Rundell: mera kravlösa hobbyer för barn har jag förstått. För mycket är ganska schemalagt och mycket krav också i hobbyer idag. [00:07:58] Nea Törnwall: Jo. Och där är ju faktiskt om man tänker naturmiljön ypperlig. För att det finns så mycket som man kan göra ganska lätt. Små saker som blir stora upplevelser. Som bygger också på det där självförtroendet. Att det finns många underliggande saker. Inte bara det där hälsofrämjande rent fysiologiskt, att vi mår bättre. Men vi bygger mycket fina egenskaper också. Och den där gemenskapen och samhörigheten. Kunskaper egentligen för livet. Och i vår [00:08:24] Joakim Svensson: verksamhet, när de kommer ut där? Alla är ju kompisar där och hjälps åt oavsett var man kommer ifrån. De får ju välja på. En del vill fiska. En del bygger en koja. Förra sommaren så byggde de ett utekök som de tyckte behövdes vid stugan och då stöttar man dem i det och de blir jättenöjda och se [00:08:46] Hanna Rundell: att de också kan. Jättefint. [00:08:50] Joakim Svensson: Sommartid så ordnar vi ju sommarklubbar för barn där vi åker ut med båt och till Talatta som stugan kallas för. Sen har vi även sommarhäng för högstadieungdomar dit man får komma ut kostnadsfritt för dem. Det är mycket aktiviteter, mycket vid vattnet och sen har vi även albaner seglarläger som vi ordnar på Galeasen albanus. Även ett nystartat sjöräddningsläger som var populärt i somras som vi provar för lite äldre ungdomar. Och sen har vi ju även vår seniorverksamhet där vi har De som jobbar med äldre och hälsa, de koordinatorerna, de ordnar ju också äventyrsträffar för seniorer som också uppskattat och trädgårdsgrupper har de. Så där följer alla åldrar egentligen. Så vi försöker fånga upp. Det [00:09:41] Nea Törnwall: här är helt underbart som händer på Åland och på fastalandet så har vi också liknande grupper som vi jobbar, samarbetar med skolor och lite utsatta grupper. Och sen har vi helt till exempel naturbad för bebisar som jag vet att finns på Åland också starkt i samband med familjekaféer och promenadgrupper för äldre och naturglädjegrupper, parkour för äldre och mycket i samarbete också med andra organisationer eller sedan skolan. [00:10:10] Hanna Rundell: Du nämnde naturbad för bebisar. Vad innebär [00:10:13] Nea Törnwall: det? Det innebär egentligen att få de här helt familjens helt yngsta ut i naturen. Att man kan emellanåt känna sig lite osäker som nybliven förälder, att när kan man ta barnet ut? Men sen om vi tänker på det vad vi talade här tidigare också med alla hälsofrämjande effekter som naturen har, så att det är viktigt att bebisar också får ta del av det och kan andas in frisk luft och också det där att stärka föräldraskapet, att man vågar göra saker och där är också mycket det här liksom sociala gemenskapen. Det är egentligen att med koncentration på helt bebisen och bebisens sinnen och ta in naturen den vägen, att det är helt underbara stunder som man får vara [00:10:51] Hanna Rundell: Är vi mera ovana vid naturen än vad vi har varit tidigare, i tidigare generationer? Generellt [00:11:00] Nea Törnwall: sagt kanske jo, men det är ju en personlig upplevelse eller personlig naturkoppling som alla har. Men att en brittisk forskning till exempel visar att på de senaste 200 åren så har vår naturkoppling försämrats markant. Och det har ju med hela samhällsuppbyggnaden och strukturen att göra, hur det har blivit industrialiserat. och följder på det. Och där tänker jag mig att det där naturbad för bebisar också, det är en finsk modell som vi bara har översatt. Men där är det den där naturkopplingen som vi vill bygga på och det är någonting som man bygger på hela livet igenom. Och då måste man få kanske de möjligheterna att vara i naturen. Och där finns det kanske möjlighet för oss också på folkhälsan att stötta den här naturkopplingen för oberoende av ålder, att det upprätthålls. Alla har inte samma möjligheter i dagens värld att leva så där som tidigare generationer riktigt nära naturen och har kanske den där vanan att hur naturen beter sig och känna sig bekväm i det. Det kan börja kännas ovant. Det kan till och med kännas skrämmande för en del. Men det tänker jag [00:12:01] Hanna Rundell: att det får vi inte heller glömma att många har inte så lätt att få tillgång till naturen idag heller. Om man bor i en stad och har inte en egen gård eller bor nära skogsområden eller park ens, så då blir det betydligt svårare [00:12:15] Nea Törnwall: också. Ja, i princip så är det liksom närmaste grönområde Genomsnittligt i Finland rör det sig runt 500 meter från ens hem. Man behöver inte alltid fara till skogen. Allting räknas, att hitta ställen där man kan vara. Men där tror jag nog också att ju mer vi får in det inom- vår serviceproduktion, om jag tänker på folkhälsan kring äldre- och dagis som är jätteduktiga med det, men också inslag i skolor Och att det kommer in på annat håll också, som man kan stödja på samhällsnivå, - så tror jag nog att det är [00:12:50] Hanna Rundell: en lösning. I samhällsplaneringen och hur man planerar skolgårdar och daghem till exempel. Och grönområden i bostadsområden. Ja. [00:12:58] Nea Törnwall: Och försöka hitta på, om man tänker en promenadrutt som man går vanligt, - att man tittar att det faktiskt snuddar vid något grönområde. Att man lite väljer rutter enligt det också kan vara en Det här med [00:13:10] Hanna Rundell: rädslor då? Är vi mera rädda för naturen än vad vi har varit tidigare? Jag tror det. [00:13:16] Joakim Svensson: Om man inte är van med naturen så kan det finnas viss rädsla. Jag tror forskningen visar på det också, att man kan uppleva mer rädslor för exempelvis insekter. Fästingar. Ja, fästingar. Och kanske väder och vind så här att man Lite rädsla att vara ute om man inte är van vid det. Det säger sig självt egentligen om man inte är van att vara ute när det blåser och är kallt. Precis. Man är lite rädd för det, men vistas man ofta ute i naturen så [00:13:50] Nea Törnwall: kläder efter väder. Och man kan kanske läsa den där naturen på ett annat [00:13:54] Hanna Rundell: sätt. Har ni själva något naturminne från barndomen som har följt er starkt? [00:14:00] Joakim Svensson: Jocke. Till exempel varför jag är så natur och fiskeintresserad. När jag var liten och följde med min mamma och pappa till min farmor och farfar i Gullspång i Sverige och där var jag mycket introducerades i fisket tidigt. Min morbror Rune tog med mig ut i en båt i närheten där i Vänern där vi var ute och fiskade lax tidigt och då fick man ju aha känsla. Ut och dra sin första stora lax där. Det har följt mig genom livet jämt. Och sen när man flyttade hit till Åland så det är underbart att vara [00:14:39] Hanna Rundell: nära havet. Och tänk, det har format dig och ditt yrkesliv och också har du gett vidare av din naturkoppling och din upplevelse till andra. Ja, det är roligt att [00:14:48] Nea Törnwall: du frågar det här Hanna, för det här har jag ofta med mig. Det kan vara de här minnena som kopplar tillbaka, som är jättestarka och betydelsefulla för oss. Och jag måste säga att jag har också ett, men som jag inte Det har också med vatten att göra. Men vi hade en liten bäck nära var jag bodde då, där jag var liten. Och på våren när vattnet kom rusande där, så ville man ju gå där - och peta och bygga det ena med det andra. Och det var ju kallt som bara var. Jag kan känna ännu också den där ... Det var så iskallt. Och det var lite olovligt. Och det är ... Jag också tänker mig att det är mycket sådant här med våra naturupplevelser. och som vi får göra med barn, att man får pröva på lite- och man får misslyckas. Och emellanåt gör det kanske lite ont- eller är obehagligt, men vi växer som människor kring det- och har kanske en viss resiliens senare i livet. Och utvecklar också en kreativitet- och du kan då hitta på dina egna äventyr [00:15:44] Hanna Rundell: och lekar. Har du Jocke något fint ögonblick som har blivit kvar- när du har märkt vad naturen har [00:15:51] Joakim Svensson: haft för verkan? Ja, när jag var med våra koordinatorer för äldre och hälsa så hade de också en äventyrsträff ute vid vår stuga. Och då hade jag med några damer, seniorer, plus 80 år, var ute och pilkade strömming. Jag såg att de var vana att ta av strömmingarna, men då var det en kvinna som sa till mig Det här var 65 år sedan jag fiskade senast, sa hon. Wow. Och sen, de ville inte åka in för det var män som satt i stugan och väntade också. Nej, låt dem vara, sa de. Vi vill fiska lite till. Men sen åkte vi in och sen satte de sig i en ring och sen så rensade de strömmingen och sen delade de ut till varandra. En till dig, en till mig och sen Jag såg i deras ögon, liksom, de kanske inte hade varit ute på lång, lång tid och sen få komma med ut igen. Och jag såg att de har gjort det här i barndomen och det har följt dem och äntligen så fick de komma [00:16:53] Hanna Rundell: ut. Wow! Jag får rysningar. Det är [00:16:56] Joakim Svensson: ett sånt här härligt minne. Och så är det ju med barn också och få göra saker som de inte är så vana vid. Och det kan ju vara att övervinna rädslor också. [00:17:07] Hanna Rundell: Om man vill få in lite mera natur i sitt liv, vad är då ett enkelt första [00:17:13] Nea Törnwall: steg? Det finns ju mycket som man kan tänka sig, men om du har familj och har småbarn så är mitt bästa tips att när det blir läggdags eller före läggdags att man tar sitt kvällsmål utomhus någonstans. Det kan vara bakom hörnet vid en sten eller något liknande. hela familjen ut en sväng och lite varvat ner. Så det är hemskt mycket lugnare att gå och sova efter det och sånt här som har varit kanske knepigt under dagen så det bara rinner av. Och sen kanske bara det där att försöka hitta de där smultronställena i sin närmiljö. Och känner man sig [00:17:50] Joakim Svensson: ensam så kan man kontakta oss på Folkhälsan, för vi har ju en omfattande frivillig arbete också. Och träffa andra och så. Vi har ju många utflykter och så. Vi har stuga att ta hand om och så vidare. Man kanske vill vara med. [00:18:09] Hanna Rundell: Precis. Och det finns otaliga många andra föreningar också som sysslar med det här i [00:18:13] Joakim Svensson: Finland. Föreningarna. Jo, och här på Åland, om jag pratar här så. Vi samarbetar med otroligt många föreningar här. Det gäller bara att hitta [00:18:23] Hanna Rundell: dit. Exakt. Och så finns det bra material kring naturvistelse, läkar och annat inspirerande på vår webbplats. Nea, vad kan du tipsa om? [00:18:32] Nea Törnwall: Vad är det för res? Vår materialbank på folkhalsan.fi och så har vi sidor för naturkraft och för utomhuspedagogik, vad det finns samlat. Också lite info och sen kommer man in på material och där finns det både som inspiration att ta med sig om man har en frivilliggrupp eller om man är förälder eller någon annan som umgås med med barn eller [00:18:55] Hanna Rundell: pedagog. Och på samhällsnivå händer det också mycket [00:18:58] Nea Törnwall: på den här fronten. Absolut. Det finns ett nationellt naturhälsoprogram nu för tiden- som THL håller i trådarna för. Och där är tanken också att lyfta fram det här- att om vi skulle mera fokusera oss på naturen- som arena för hälsofrämjande arbete- så skulle vi spara hemskt mycket i samhällskostnader- med stressnedsättande och autoimmuna sjukdomar och sådant. och jag tror att 2027 kommer att vara lite som ett temaår kring det här. Just [00:19:27] Hanna Rundell: det, så det gäller att ha ögon och öron öppna och våga ta steget ut genom dörren. Ja. Stort tack till er Jocke Svensson och Nea Törnvall för den här diskussionen. Tack [00:19:38] Joakim Svensson: så mycket. [00:19:39] Nea Törnwall: Tack, det var fint att få vara med.